Jag var helt söndertrasad när jag träffade honom. Det var en helt vanlig kväll ute, en utav så många kvällar ute på krogen. Hade nyss fyllt 18, sprang på krogen varje helg och hjärtat var i 5000 bitar. så den där kvällen, 1 oktober 2011, det var lite dimmigt efter för många shotar och en och annan drink, plötsligt, från ingenstans stod han där på dansgolvet bredvid mig och jag fick ett hej. Mindes att jag sa hej tillbaka och svarade "Claudia" på nästa fråga. Det var början till min lycka.

 

Från tidigare erfarenheter av livet lärde jag mig att vara försiktig med hur mycket av mitt hjärta jag ger till en person. Och på grund av den inställningen såg jag inte honom mer än bara en kille som jag skulle ha en grej med och sen aldrig träffa mer= gå vidare till nästa. Men min plan fungerade inte. Ju mer jag började lära känna honom, desto fler bitar av mitt hjärta klistrades ihop. Han gjorde mig hel igen, jag började känna igen. 

 

Jag tror inte på ödet, jag tror på timing. Och det var just det som hände, perfekt timing. Att vi båda var där, på samma ställe, samma kväll, samma meter av dansgolvet, samma tidpunkt. På grund av den timingen är jag idag jordklotets lyckligaste människa.